En riktigt stark musikdramatisk upplevelse drabbar och berör mig som om varje gång vore den första, på sätt jag inte alltid kan förklara. Är jag omtumlad? Är jag hänförd? Helst vill jag stanna kvar i känslan av förvandling. Det blir nästan overkligt att återvända till verkligheten, att kliva ur fantasin. Det är den känslan jag söker varje gång. Varje föreställning är en strävan att framkalla den mystiken.
Musikdramatik kan förmedla stora känslor så att de går rakt in i hjärtat, och just däri ligger hemligheten. Den berör på så många nivåer, och det som uppstår är större än delarna. Att sätta sig in i verket i förväg berikar upplevelsen, men den sanna förvandlingen sker när konsten tar gestalt – en gåva till oss alla. Ibland applåderar inte publiken direkt efter att sista tonen klingat ut, för alla är så tagna. Det går några sekunder av absolut tystnad innan applåderna bryter ut. En tystnad som är så laddad att den känns. Det är magiskt.
Operan är min dagliga arbetsplats, och ändå längtar jag till varje föreställning. När jag sätter mig ner i salongen öppnar jag mig för allt som ska komma. Mörkret där välkomnar, kräver ingenting, låter mig bara vara i stunden tillsammans med de känslor som berör eller stimulerar mig, som överraskar eller utmanar. Redan före första tonen vibrerar atmosfären av förväntan. Och då känner jag det igen: det är precis därför vi gör allt det här. Låt oss dela dessa oförglömliga stunder tillsammans.
Det här kan du uppleva på GöteborgsOperan 2025/2026 - en säsong fylld av godhetens och ondskans komplexitet, och berörande upplevelser.
