Alla bra berättelser handlar om de stora, existentiella frågorna, menar regissören David Bösch. Så även Rigoletto.
”Vi vuxna reflekterar gärna över oss själva och världen. Vi tror att vi vet så mycket men ärligt talat – vi vet ingenting. Men musik kan föra oss närmare våra gömda, tysta känslor.
Berättande har alltid spelat en stor roll i mitt liv. Opera är musik med berättelse, karaktärer och bilder. Jag arbetar som regissör men först och främst är jag en människa som tittar och lyssnar på historier. Jag går gärna på bio själv – det gjorde jag redan som liten. Att dyka ner i en berättelse, att befinna mig under vattenytan i en historia, är ett sätt att komma närmare mig själv. När filmen är slut tar jag mig tillbaka ovanför ytan. Och kanske glittrar solen där uppe. Jag tar ett djupt andetag och börjar andas igen. Lite friare, lite lättare.
Rigoletto är en opera med den vackraste musik som någonsin skrivits – jag tycker att den är Verdis bästa. Att beskriva den är inte lätt. Tänk vad många noter Verdi skrev för att ge berättelsen liv – i det här programmet har jag bara några få meningar på mig att göra historien rättvisa. Men visst. Precis som alla stora berättelser handlar Rigoletto om kärlek och om förlust. Om tillit och om att fatta rätt beslut om hur man vill leva, och hur man vill dö. Alla bra historier inom film, litteratur och musikdramatik handlar om de existentiella frågorna. Berättelserna vill påminna oss om att livet inte bara består av vardagliga, små val. De vill påminna oss om att vi ibland måste fatta avgörande beslut och göra oss medvetna om när vi befinner oss i livsavgörande situationer.
Jag berörs av kärleken i Rigoletto. Kärlek kan vara det bästa som finns men också det värsta; kärlek är både himmel och helvete. Och priset vi betalar för kärleken är sorg och smärta. Rigoletto är också en berättelse om att våga släppa taget om den eller det man älskar. Håller du för hårt, kan det gå förlorat.
Rigoletto är en perfekt ingång till opera. Berättelsen är full av spänning, känslor och enastående musik. Så låt oss berätta den här historien om och om igen för alla borde få chansen att uppleva och lära känna den. Det spelar ingen roll att operan har satts upp många gånger och att recensenterna redan har sett tjugo olika uppsättningar. Kanske fångas en 15-årig kille av berättelsen och musiken den här gången och får kontakt med sina gömda, tysta känslor. Han kanske aldrig kommer tillbaka, men kanske kunde vi nå honom en kort stund.
Till sist: Vilken fantastisk plats Göteborg är! Jag tycker så mycket om den här staden och jag tycker så mycket om att vara i det här operahuset. Jag har sällan mötts av så mycket vänlighet, värme och humor. Jag är överväldigad.”