Wagners opera om den flygande holländaren hade premiär 1843. Men legenden om den fördömde kaptenen och spökskeppet är betydligt äldre än så, med trådar kanske ända till Odysseus irrfärder.
I en berömd version heter kaptenen Hendrick eller Willem van der Decken, och skulle ha avseglat från Amsterdam mot Batavia, dagens Jakarta, år 1641.
Men vid Afrikas sydspets Godahoppsudden hamnar fartyget i ett våldsamt oväder. Den spritpåverkade van der Decken vägrar att vända om eller söka skydd, vilket får besättning och passagerare att revoltera. Kaptenen svarar med att skjuta motståndsledaren och vräka kroppen överbord. Men när liket når vattenytan öppnar sig himlen och en mörk gestalt utsänd av Gud uppenbarar sig för att lugna van der Decken. Till ingen nytta. Kaptenen trotsar hädiskt och avlossar åter pistolen, men kulan vänder i luften och träffar kaptenen själv i handen. Gud har fått nog och fördömer honom och skeppet:
”I evighet skall du irra runt på haven. Aldrig skall du kasta ankar och aldrig skall du nå hamn. Galla skall vara din dryck och rödglödgat järn ditt bröd”, lyder förbannelsen enligt en artikel i tidskriften Världens historia.
”Den flygande holländaren” blir ett spökskepp, som bringar död och olycka över alla som möter det. Med ständigt utspända segel och kringgärdat av ett röd- eller blåaktigt sken trotsar skeppet alla väder och fysiska hinder, dyker upp och försvinner lika plötsligt.
Berättelsen publiceras första gången 1821 i magasinet Blackwood’s Edinburgh Magazine, men trots idoga försök har ingen forskare hittat kaptenens namn i några historiska dokument.
I en annan version har den holländske kaptenen själv frivilligt åkallat djävulen – fortfarande i farvattnen runt Godahoppsudden – för att kunna segla snabbare mellan Nederländerna och Batavia. Och här har man hittat en möjlig kandidat: Barend Fockesz som med sitt skepp Snoeper avverkade rutten dubbelt så snabbt som andra sjöfarare.
Spridandet av myten ingick i propagandakriget mellan England och Nederländerna, rivaler om den viktiga knutpunkten Kapstaden. En nederländsk kapten i lag med djävulen på ett fartyg synonymt med död och olycka var nidbilder helt i britternas intresse.
Ändå är observationerna av spökskeppet åtskilliga, ända in i vår tid. 1881 var ett av ögonvittnena på segelfartyget Bacchante ingen mindre än den engelske kronprinsen Georg. 1911 hävdade manskap på det skotska valfångarfartyget Orkney Belle att de kom så nära spökskeppet att skroven var nära att kollidera. 1959 hävdade besättningen på det nederländska lastfartyget Straat Magelhaen att de varit på direkt kollisionskurs med holländaren, som dock försvann i mörkret i sista stund. Och 1943 telegraferade det australiska fartyget Beresford endast tre ord innan hon spårlöst försvann med besättning och allt: ”Den flygande holländaren.”
Dagens vetenskap förklarar observationerna som hägringar eller ”luftspeglingar” som uppstår när luftskikt av olika temperaturer ovanför vattenytan gör att föremål långt i fjärran kan synas stort och sedan försvinna. Havet söder om Godahoppsudden, där holländaren oftast rapporterats, är med luriga strömmar, vindar och väder inte bara en av Jordens farligaste platser för fartyg. Här råder även perfekta förutsättningar för luftspeglingar.
Inom kulturen har den flygande holländaren satt avtryck i flera böcker och filmer, som Disneys Pirates of the Caribbean. Wagner placerar sin berättelse i Norge och här tillåts holländaren lämna skeppet vart sjunde år för att söka efter en kvinna vars självuppoffrande kärlek ska befria honom från förbannelsen.
Wagners inspiration kom från olika håll: Heinrich Heines roman Aus den Memoiren des Herrn von Schnabelewopski, filosofen Arthur Schopenhauers tankar om fördömelse och förlösning, samt en dramatisk seglats från Riga till London 1839, där en storm tvingade fartyget med Wagner ombord till nödhamn i norska Sandvika. Den verkliga gården Dalane gav namnet på kaptenen Daland och Senta är troligen en felhörning av ”jente”.
I dag uppfattar vi hoten från havet annorlunda än på den tiden. Så när den flygande holländaren seglar in på GöteborgsOperans stora scen har legenden än en gång bytt skepnad.
